Igår tog ja för första gången på flera år nycklarna från bordet!!! Emma har sagt att ja måste sluta med att tro att ja ska få massa otur då, för sånt man lägger ner mycket tankar på kommer till en säger hon. Och någonstans har hon väl rätt i det så ja tog steget. Hade nog inte gjort de om inte den där fågeln hade skitit mig i huvet så det ger mig tur, för nu borde de ju isåfall vara 50/50.

Förövrigt är de lite ledsamt i USA just nu, hänt massa dumma saker som inte alls är bra. Inte hänt mig något men man påverkas ju faktiskt av allt runtomkring, och min hemlängtan vill inte riktigt släppa heller. Men de är väl och andra sidan bra att man längtar hem kanske, då har man ju iallafall någit man värderar högt där hemma!

Tänker ganska ofta "Vafan gör jag här egentligen". Om och om igen tänker ja de och vafan är de ja gör här igentligen? Jag tar hand om någon annans barn, bor med personer jag inte känner, får sällan riktig uppskattning, vänder dagligen ut och in på mig själv för att andra ska må bra och tar mitt eget välmående i efterhand, blir dumt behandlad av barnen nästan varje dag. Au Pair livet är ingen dans på rosor men samtidigt är de ju uppenbarligen något som hållr mig kvar. Living for the weekends

Igår när ja sa att Maddy skulle kolla på sin läxa igen fick hon utbrott på mig och sa att ja alltid tror ja kan allt så jävlka bra, alltid är så elak, tror att allt ska va som i Sverige osv osv osv. Och Katie va samtidigt sur för ja inte målar nog bra, och imorse sa hon att hon aldrig mer vill att ja kör henne till skolan. Bebisen gallskriker när ja ska göra något med henne och vill bara vara med Emma eller Mimi och Dave, inte för de gör mig något att hon vill de men ja är rädd att de ska tro att jag gjort henne något. Och alla säger att man inte ska bry sig för det är bara barn osv, Men jag har blivit så trött på att höra sånthär varenda jävla dag. Visst de är bara barn de fattar jag med men man kanske är lite käsnligare när man är ifrån allt man håller kärt på andra sidan gjorden? De har dom kanske aldrig tänkt på. Jag är väl bara människa jag med inte någon jävla Gud som kommit och ska ta hand om dom. Jag känner mig som världens bittraste au pair och de känns som alla andra au pairer är sådär supermegaglada hela tiden och har the time of the life.. / Bitter tjej


Saknar er