11e

Idag är en såndär jobbig kväll, saker som tar en minut att göra har tagit en hel evighet, allt är jobbigt och stänger man ögonlocken får man typ kämpa för att få upp dom igen, sätter man sig vid skrivbordet lägger sig huvudet självmans på skrivbordet och vill inte upp igen. Allt tar emot och det finns ingenting jag vill göra och mitt rum känns tommare och ensammare än vanligt. Istället för att tycka de ska bli skönt att komma hem så börjar ja få ångest nu istället. Ska bli jobbigt och kommer bli stressigt och ja kommer ha dåligt samvete varje minut ja är hemma för ja vill hinna med allt och alla, och jag har ångest för begravningen, jag vill inte:( och här håller vi på att fundera ut hur fan de ska gå den veckan jag är borta. Hur ja ska ta mig till flyget osv osv osv, och imorn ska ja jobba mer än vanligt så de känns som ja ska straffjobba, ska rensa ut alla pjamasar och strumpor som inte passar så de ska ju bli rätt kul ändå men just grejen att de är dagen innan ja åker suger. Fast Mimi menar såklart inte så för de skulle gjorts förra veckan och hon tycker inte de är rättvist att hon ska behöva göra det på helgen när jag jobbar 40 timmar i veckan och Emma 55 timmar, men ja hade väl såklart gjort de förra veckan om hon bara hade berättat för mig hur ja skulle göra det, va ja skulle göra med allt osv. Så nu känns de som ja typ fått lite "skäll" för hon såg att de inte va gjort än, och de är de värsta ja vet så ja vågar typ inte ens va i närheten av henne trotts att hon aldrig skulle va sur för en sån sak, hon är precis som vanligt men ja håller på och dör ändå.
Och jag är redan nervös för hur de kommer bli när ja kommer tilllbaka, då har detta redan vart och allt ska va som vanligt igen bara att ja kommer sakna allt det där hemma lite mer och tänka på det hela tiden, blir ju typ som att börja om på 1 igen. Fast nu har ja ju kompisar och allt här så kommer nog in i de ganska ffort, och sen kommer mamma och pappa lite mer än en vecka efter att jag är tillbaka!!!
Och sen är ja såklart nervös för att flyga själv, känns som ja flygit mängder av gånger men vet fortfarande inte hur man checkar in och såntdär skit, och de blir ju inte bättre när USA har sina spännande Visumsregler kors och tvärs.
Denna helgen köpte ja ett par skor som ja länge velat haft oxå, kände att jag var värd dom nu faktiskt. Dom va lite dyra så ja har inte velat köpa dom tidigare men sen mormor dog har de vart segt och jobbigt och allt härborta men ja har klarat de bra och jobbat som vanligt ändå, och vips vilken fin belöning jag fick:)
Låter som ja är världens mest självgoda tjej nu när ja läser det där igen men har man vart duktig ska man få veta det oxå, och när ingen annan säger det till en får man väl berätta det för sig själv.  Haha oj va tragisk

Hade inte jag vart borta nästa söndag hade jag förövrigt vart på premiär show på Broadway med Mimi, tror dom hade några specialbiljetter eftersom de investerat i själva Broadway. Va dom tvungen att lägga den just den helgen eller? Onödiga amerikaner




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hejhej! Isabelle heter jag och jag bor för tillfället i Greenwich, ett fint ställe ca 50 minuter utanför NYC. Här kommer jag tillbringa ett år av mitt hitills 20 åringa liv och jobba som Au Pair. Tar hand om 4 små för det mesta söta tjejer på 7,4,3 och 1 år.

RSS 2.0